Tigers blogg

Alla inlägg under april 2015

Av Louise - 28 april 2015 21:57

Livet som hemmafru funkar ganska bra tycker jag. Erik är i Danmark på jobb 3 dagar men jag och lillan klarar oss rätt bra ändå. Igår hade vi besök av en kollega som också är föräldraledig, sen var vi på BVC och på kvällen var vi på vägföreningsmöte. Däremellan hann vi med stallsysslor, en promenad och långt samtal med en pratglad granne. Duktig liten Linnéa som var på gott humör och sov snällt under hela mötet på kvällen.

3,5 vecka gammal och hon vägde 3780 g och var 52 cm lång. Idag hade vi lång sovmorgon, sen var vi i stallet några timmar och jag red båda hästarna, verkade Lindars hovar och hann även duscha och äta lunch innan Linnéa vaknade. Nu på kvällen har hon i princip ätit hela tiden och ligger nu och sover tungt på min mage. Dags att gå till sängs tror jag. Hoppas att min plågsamma huvudvärk gått över till i morgon..

ANNONS
Av Louise - 25 april 2015 15:39

Idag har en ny (fast begagnad) maskin flyttat in på gården, som kommer att få arbeta flitigt men göra stor nytta. Välkommen!


 


Jag har redan provkört den och den får godkänt. Det kommer bli så fint här runt gården när vi får klippt ner allt långt gräs. Tidigare ägare har ju bara klippt gräsmatta precis runt huset så övriga tomten ser ju så vildvuxen och skräpig ut. Men det blir det ändring på nu!


Annars har jag packat upp två flyttlådor till i köket och grannen har varit här och sladdat paddocken så den blev fin idag. Ikväll blir det middag hos syrran - vilket blir Linnéas första gång hemifrån förrutom sjukhuset och korta utflykter till affärer (fast hon sover ju alltid då så hon vet ju inte om att hon varit borta)..

ANNONS
Av Louise - 24 april 2015 14:15

Träningsvärk botas bäst med träning så idag har jag ridit båda hästarna medan lillan sov middag. Det är skönt att hon har ett långt sovpass på förmiddagen så att man får lite gjort. I natt sov hon dock inte bra alls.

Skönt med fredag. Då får man umgås lite med älsklingen i helgen. Och så kanske vi ska köpa gräsklippare. Nu får mamma inte sitta still längre.. bye

Av Louise - 23 april 2015 22:14

Vi har några snuskigt irriterande flugor inne hos oss. I morse hindrade de mig från att sova och nu är det en som envist kommer tillbaka och ska sitta på mig fastän jag viftar bort den hela tiden. Jag har Linnéa sovandes i knät och kan därför inte få ett psykbryt och gapa och försöka ha ihjäl den. Gaaah, vart är min svärmor när man behöver henne? Hon hade ihjäl två för mig i helgen i alla fall. Men de bara förökar sig..flugjävlar!

Linnéa har fått sitt första bad idag i alla fall. Tre veckor gammal och naveln är helt läkt sen i måndags. Hon tyckte att det var skönt men gjorde inte särskilt mycket väsen av sig eller några miner. Hon och jag har varit på Granngården idag och köpt en ny slägga (den förra gick sönder när vi gjorde sommarhage i helgen) och stängselisolatorer så jag kunde göra färdigt grindarna idag. Jag har också ridit Lindar och packat upp alla mina saker i sadelkammaren.

Igår hade vi besök av syrran och barnen och på kvällen kom Christina. Trevligt som alltid och Erik fick hjälp av Christina och en granne att färdigställa potatislandet. Om man inte har en jordfräs är det minst lika bra att ha en granne som har en, och som dessutom bidrar med arbetskraft. :)

Idag har det inte blivit nån promenad men annars har vi gått vallbyrundan varje dag denna veckan. I måndags gick vi med svärföräldrarna innan de åkte hem, i tisdags gick jag, Linnéa och hästarna och igår gick jag, Linnéa, hästarna, syrran och barnen. Det är en ganska lagom runda om man inte har gått om tid. Tar ca 30 min. att gå den. I morgon kanske det blir regn så vi får väl se vad vi hittar på då, lilla dockan och jag. Vi har det rätt gött på dagarna iallafall och hon är på gott humör för det mesta.

Här är en bild från promenaden i måndags. Vackert vårväder. På bara tre dagar har träden nu slått ut massor här på gatan.

Av Louise - 21 april 2015 12:03

Sitter på altanen och ammar i skuggan av markisen. Hästarna går i hagen bredvid och mumsar gräs. Vi har precis varit ute på en promenad, med både hästar och barnvagn, och jag har borstat och verkat hovarna på Heimir medan lillan sov i vagnen. Idag ska det bli 19 grader varmt och det är gött att vara mammaledig!

Av Louise - 18 april 2015 22:36

Idag har vi varit ett gott arbetslag och har fått gjort mycket på gården. Erik har ju påbörjat ett potatisland i veckan men det förvandlades ju till en swimmingpool efter det regnet som var i veckan. Erik och Frank har då grävt ett dike för att leda bort det vattnet, vilket ser ut att funka. Så här såg det ut innan:

Sen har det eldats lite vass längs stenmuren. Det blir mycket vackrare när man ser den.

Men bäst av allt är att vi med hjälp av Frank, Eriks bror och föräldrar har fått stängslat klart hästarnas sommarhage. Så i morgon ska de få gå och provsmaka lite gräs. Stängslingstekniken idag var lite udda men effektiv :)

Linnéa sov gott i vagnen hela dagen när vi var ute men har varit väldigt ledsen och svårtröstad under kvällen. Kanske har hon ont i magen, svårt att veta. Nu sover hon äntligen i alla fall.

Eriks bror och hans sambo har hälsat på idag och har nyss åkt hem. De är första gången de såg både gården och Linnéa. Svärföräldrarna sover i husbilen här ute på parkeringen och Frank slappar i soffan med oss. Men det är la dags att gå och sova. Linnéa vaknar nog snart och ska ha mat och i morgon ska vi jobba vidare.

Av Louise - 17 april 2015 22:47

Som tur är har brösten blivit lite härdade för den lilla dockan tröstas enklast med mat.. Senaste dagarna har det varit lite mer skrik och gråt än innan och vi har t.o.m försökt locka med napp fastän vi tänkt undvika det. Vet inte om hon haft lite ont i magen kanske. Men det är inga långa stunder hon är missnöjd, det funkar som sagt ganska bra att trösta med amning, så sover hon en stund och med en torr blöja också så brukar hon vara på gott humör.

Efter några regniga dagar där vi hållt oss inne så har vi idag äntligen kunnat vara ute lite igen. Linnéa var med mig ute i stallet en bra stund medan jag borstade hästar, mockade och lunchfodrade. Sen började det hagla så då gick vi in. Hon sov dock vidare i vagnen en bra stund så att jag hann städa lite. I helgen har vi gäster - Frank och Eriks familj och vi ska väl förhoppningsvis få stängslat och gjort massa andra gårdssysslor.

Av Louise - 15 april 2015 12:16

Kl. 02:10 natten den 2 april 2015 vaknade jag och kollade på klockan. Ingen Erik hemma än. Han var på jobb nere i Båstad och skulle komma hem sent. Jag kollade mobilen då jag bett honom skicka sms när han var på väg hem. Jag hade fått ett sms 01:50 att han var på väg. Skönt. Jag sover aldrig bra när han är borta. Nu visste jag att han skulle vara hemma inom en timme. Och i morgon skulle han vara ledig så vi kunde ha en lång och skön sovmorgon. Jag hade jobbat min sista dag den 31 mars och haft en skön ledig vårdag den 1 april. Jag red en härlig tur med hästarna och hade fått gjort allt jag ville innan min föräldraledighet och förlossning. Förutom att städa – det sparade jag till denna dag när Erik också skulle vara hemma och kunde hjälpa till. Vi skulle ju ha gäster under påsken så städning och handla mat stod på dagens schema. Men inte förrän senare. Jag vände mig och försökte somna om.


Tror aldrig jag somnade helt utan slumrade nog bara till lite löst innan jag vaknade till med ett ryck 02:45. Det blev plötsligt väldigt blött i sängen och det kändes som jag kissade på mig, hejdlöst, utan att kunna knipa och stoppa det. Jag kastade mig ur sängen och in i badrummet där jag blev sittande på toastolen en bra stund för det kom väldigt mycket vatten. Det var ingen tvekan om saken – mitt vatten hade gått och förlossningen var därmed påbörjad. Jag hade inga som helst värkar och jag visste av kompisars erfarenhet att det inte betyder att det är bråttom utan det kan dröja 2-3 dagar innan värkar och förlossning sätts igång på riktigt efter att vattnet gått. Ska jag ringa Erik? Nej, bestämde jag mig för. Han skulle ju komma hem inom en kvart, lika bra att inte göra honom orolig så att han råkar ut för någon trafikolycka om han blir stressad och dessutom trött efter att ha jobbat så länge. Jag bytte lakan i sängen och gick sedan ut i köket och tog fram numret till förlossningen och ringde.


Eftersom vätskan var klar och jag inte hade värkar tyckte hon på förlossningen att jag skulle stanna hemma, sova lite till och sedan komma in på kontroll kl 10. Det kan dröja flera dagar till sa hon men det kan också vara så att värkarna sätter igång strax. När jag lagt på kom det ännu mer vatten. Hela köksstolen blev blöt och jag lämnade ett slemmigt spår efter mig till badrummet. Ingen hade sagt till mig att vattnet fortsätter rinna hela tiden, jag trodde det var mer som på amerikansk film – att det går en gång och så är det slut. Jag insåg efter tre trosbyten att det skulle fortsätta så jag gick och hämtade en handduk som jag virade in mig i medan jag torkade rent på golvet. Då, när jag står där i hallen med en stor handduk mellan benen kommer Erik in genom dörren. ”Eeehh, mitt vatten har gått precis”, sa jag. Han blev glad. ”Vilken bra tajming” sa han. ”Vi skämtade om det när jag åkte från Båstad.”


Jag informerade att jag talat med sjukhuset och fått en tid kl 10 så nu ska vi sova och vila upp oss inför eventuell förlossning. Men vem kan sova när man fått det beskedet? Vi låg och vände och vred på oss båda två. Erik somnade nog en stund i alla fall. Jag låg läääänge och funderade på om jag packat allt, om jag behövde förbereda något mer o.s.v Till slut tog jag fram mobilen och började skriva en lista på det jag behövde packa eller göra innan vi skulle åka så att jag kunde släppa det sen för att sova. Men jag kunde inte sova. Vid 04-tiden började jag känna det som mensvärk, en molande värk i mage och rygg, även innanlår. Jag övervägde att ta värktabletter men tänkte att jag spar det tills det blir värre. Ungefär två timmar efter vattnet gått, vid 04:45 började jag känna sammandragningar. De kom väldigt oregelbundet och varade väldigt olika länge. Det gjorde det ännu svårare att sova. Vi hade satt klockan på 8 men vid 7 kunde jag inte motivera mig att ligga kvar längre. Jag kunde ju ändå inte sova och värkarna blev värre. ”Jag går ut till stallet” sa jag till Erik och tog på mig kläder och gick ut.


Värkarna kändes mindre medan jag fodrade och mockade. Jag hade gärna stannat och borstat hästarna med om jag känt att jag haft tid, men jag hade ju en lång lista på grejor jag behövde göra innan vi skulle åka. Jag åt frukost när jag kom in och Erik gick upp då, strax efter kl 8. Jag packade klart BB-väskan, vi tog några sista bilder på magen, jag ringde min syster och sa att hon får sköta hästarna nu när jag är borta – och gärna ta hand om middagslaxen jag har i kylskåpet för den kommer inte hålla tills vi kommer hem, om vi nu ska föda barn idag. Sen sa jag till Erik att jag skulle bara dammsuga med och städa i ordning. Det tyckte han var helt onödigt men han känner mig så han var snäll och gjorde det så att jag slapp. Jag tömde diskmaskin och städade badrum istället. Vi skulle ju som sagt ha gäster i påsk och jag ville inte komma hem till ett skitigt hem efter BB. Då är vi nog tröttare än nu, tänkte jag.


09:30 begav vi oss in till förlossningen. Vi klockade mina värkar på vägen. Det var mellan 4-7 minuter emellan och vissa varade knappt en halv minut och andra längre. Jag andades mig igenom värkarna och klarade smärtan mycket bra tyckte jag. Det kändes lätt och överkomligt än så länge. Vi var framme vid sjukhuset och förlossningen strax före kl 10 och de såg direkt när jag kom innanför dörren att jag var där för att föda barn. Blev satt i CTG på mottagningen först. De hade fullt upp på förlossningen för det var många som skulle föda barn denna dag och barnmorskan som tog emot oss sa att hon skulle vara med vid ett kejsarsnitt så vi fick sitta kvar i CTG-apparaten tills hon var tillbaka. Hon frågade dock först om jag hade testat akupunktur tidigare (det har jag, mot huvudvärk) och om jag ville testa det nu (tja, varför inte). Hon satte en nål mitt på huvudet typ. Jag kände ingen märkbar skillnad men Erik sa att det syntes direkt på CTG-apparaten då min puls sänktes markant, så någon nytta gjorde det säkert.


Värkarna var fortfarande oregelbundna men vissa blev mycket mer intensiva. Erik såg på CTG:n när det var dags för värk så han förvarnade mig och sa också när det släppte. Det hjälpte och jag tyckte att profylaxandningen fungerade bra och att jag kände väl när värken kom och gick. Men allt eftersom tiden gick så blev jag mer och mer kissnödig. Efter en timme fick vi ringa på klockan och då kom en barnmorska som kunde koppla loss mig så att jag fick gå på toaletten. Hon frågade om vattnet gått och när och jag sa att det gick 02:45 och att det har runnit hela tiden där efter. (Jag hade fått byta handduk säkert 5 gånger under morgonen och en stund gick jag omkring i Eriks kalsonger för att få plats med en större handduk.) Barnmorskan frågade om jag hade en binda på mig och jag sa att nej, jag har en frottéhandduk. Hon gav mig då ett par snygga nättrosor och en stor binda (snarare blöja) som jag skulle ta på mig. Väl inne på toaletten blev värkarna betydligt värre. Jag hade två väldigt kraftiga värkar när jag var där inne och visste inte var jag skulle ta vägen. Ska jag lägga mig på golvet och trycka på larmknappen? Att ta av mig skor och byxor för att byta trosor var aldrig aktuellt kände jag utan jag slängde den kladdiga handduken i papperskorgen och tog på mig blöjan, sen skyndade jag mig ut till Erik. Barnmorskan såg på mig att det blivit värre så hon sa att vi behövde inte koppla på CTG:n mer utan vi ser till att ni får ett rum på förlossningen, för jag ser att det satt igång ordentligt nu. Jag gick själv, fast hon avrådde, och det var en lång väg att gå (fast egentligen inte). Till slut kom vi fram till förlossningsrum 4 och jag fick en sån kraftig värk precis när vi kom in så jag slängde mig fram på sängen, försökte klättra upp, vände mig, stönade och hade helt tappat profylaxandningen. Oj oj oj, sa barnmorskorna här händer det grejor. Snabbt tog de fram lustgasen som jag fick börja prova.


 


Jag fick på mig en fin rock, ett par nättrosor och ny blöja, Erik fick skriva på massa papper och visa mitt leg. Sen blev jag undersökt och barnmorskan sa att jag hade ”mjuka fina kanter och var öppen 3 cm”. Bara 3? Då kan det vara långt kvar tänkte jag. Men det var inte aktuellt att vi skulle få åka hem i alla fall, så syrran skulle få fodra hästarna och ta laxen i kylskåpet, hann jag tänka. Hade ändå tänkt att vi kanske skulle få åka hem och äta lunch..


Klockan var nu 11:00 när vi var på förlossningen och värkarna accelererade snabbt. Jag upprepade till personalen flera gånger att jag hade ont hela tiden. Det blev ingen paus mellan värkarna. Lustgasen gjorde ingen förbättring tyckte jag i början. Jag lärde väl mig tekniken sen men jag vet inte hur mycket den tillförde egentligen. De kände på min mage och konstaterade att den var spänd även mellan värkarna. De frågade hur jag ville ligga eller vad jag ville prova men jag kunde inte tänka på det. Jag gjorde vad jag blev tillsagd men annars fokuserade jag mest på att andas och ta mig igenom värkarna. Sjuksköterskan instruerade Erik till hur han kunde pressa på mina knän när värken kom så det prövade vi ett tag. Det var skönt men jag hade fortfarande väldigt ont, hela tiden. Sen fick jag prova att ligga på sidan lite, med ena benet upp i en sån där ställning. Jag som hela tiden tänkt innan förlossningen att jag skulle stå, sitta på en boll, bada i badkaret och pröva massor av saker och verkligen inte ligga i sängen eftersom man då inte får någon hjälp av tyngdkraften alls. Men så blev det inte. Jag blev liggande i sängen hela tiden och prövade bara dessa två ställningar. Det gick tillräckligt fort ändå. Värst var ändå att jag frös. Jag frös så extremt så jag skakade och den tunna filten jag fick på mig hjälpte föga. Det gick över efter hand att värkarna blev värre så jag började svettas.


Erik gick så småningom ut och hämtade kaffe och väskan i bilen. Medan han var borta blev jag stöttad av barnmorskan och jag frågade om jag inte kunde få en ryggbedövning. Att man öppnar sig 1 cm i timmen hade jag i bakhuvudet och då var det många timmar kvar. Jag var så himla trött och ville bara sova. Hon skulle ordna det så när Erik kom tillbaka gick hon för att förbereda. Under tiden började jag känna att jag verkligen ville börja pressa neråt i värkarna. Det kändes som att vara riktigt bajsnödig så jag trodde det var det jag behövde. Bajsa alltså. Och så mådde jag illa och kräktes två gånger. När barnmorskan kom tillbaka med vagnen med bedövning så såg hon att jag pressade och ville då göra en undersökning igen.


”Nej det blir ingen ryggbedövning för dig Louise, för nu ska du föda barn istället. Du är helt öppen så nu ska du snart få krysta”. Eeeehh, va? Klockan var bara 13. I två timmar hade jag varit på förlossningen och öppnat mig från 3 till 10 cm? Som förstföderska??! Ja, här gick det undan.


Krystvärkarna var för mig mycket enklare. Det blev en klar och tydlig paus mellan värkarna så att jag kunde vila och när värken kom så skötte kroppen jobbet själv, jag bara följde med. Barnmorskan förstod varför jag tidigare känt att det inte var paus mellan värkarna, eftersom öppningsskedet gått så fort så jobbade ju kroppen väldigt intensivt. De satte på en elektrod i huvudet på barnet så att de kunde övervaka dess puls. Jag fick också en värkmätare så att vi kunde se när värkarna kom och gick igen. De kunde ganska snart se bebisens huvud och jag kommer ihåg att jag frågade om den hade hår. Ja det har den svarade barnmorskan och sköterskan. Då blev jag glad. Jag tycker det är finare när de har hår.


Erik stöttade med uppmuntrande ord, klapp och smekningar. Från det att jag började krysta var barnmorskan Caroline och sköterskan Jonna närvarande hela tiden. På slutet kom även en barnmorskestudent in, efter mitt godkännande. De instruerade mig hela tiden om vad jag skulle göra, när jag skulle pressa och när jag bara skulle andas. Barnmorskan höll värmande omslag mot mitt underliv vilket var väldigt skönt för det lindrade den brännande och svidande smärtan. Men det gjorde bara ont i värkarna. Mellan värkarna kunde jag helt slappna av och ladda ny kraft. Det var otroligt skönt. Och jag hade väldigt långa pauser mellan värkarna. Flera minuter. I vanliga fall skulle de inte tycka om det sa barnmorskan, att det var så långt emellan, men vår bebis mådde väldans bra. Pulsen förändrades ingenting under eller mellan värkarna, som att bebisen inte märkte att den höll på att födas, sa barnmorskan. I en och en halv timme höll jag på att krysta, fast det var ju värst och mest på slutet, men det kändes inte som så lång tid och jag mådde inte alls dåligt av det eftersom jag hade så sköna pauser emellan.


Men i värkarna skrek jag, och pressade, för kung och fosterland. Snart skulle det vara över. Snart skulle vi få se vem som bott där inne i 9 månader. Snart skulle vi bli föräldrar. Personalen och Erik peppade mig hela tiden. Nu var det nära. Jag kunde få känna huvudet om jag ville, men det ville jag inte. Jag ville hellre att bebisen skulle komma ut helt. Bara ett par värkar till nu sa barnmorskan. Orka mer, ta i, pressa, mellanandas, pressa mer, en gång till, innan värken är slut… Jag orkar. Jag är stark. Jag skulle inte ge upp. Snart vila. Andas, slappna av, samla kraft, igen, pressa nu, ta i allt du har…


Till slut, kl. 14:35, kom det ut en liten blå, slemmig varelse och jag tittade direkt på Erik och frågade ”vad blev det?” ”En flicka”, sa han. Är det sant? Jag ville inte tro det. Men han sa det igen. Han grät. Jag med. Lyckligare än så kan man inte bli. Jag ville så gärna ha en flicka, och där var hon, gråtandes och skör, men frisk och livs levande. Jag fick henne på mitt bröst. Hon är det vackraste jag sett nångång. Alla tår och alla fingrar. Och så söt och perfekt. All smärta var borta. Där fanns bara hon och jag, och Erik vid min sida. Erik kysste mig och vi såg djupt i varandras ögon och log. Sköterskan tog några bilder med vår kamera och Erik fick klippa navelsträngen, som han sagt innan att han inte ville göra men när stunden var inne kändes det självklart. Vår dotter började ganska snart leta sig till bröstet och började suga. Allt kändes så underbart.


   


Sen började barnmorskorna krångla med massa andra grejor. Jag skulle få en spruta, krysta ut moderkakan (som vi sen fick titta på) och sys ihop. Det gjorde så ont och jag ville ju bara gosa med min dotter. Varför var man tvungen att göra detta på en gång? Men snart var allt sånt över, och gick bra, och vi blev lämnade ifred med vår lilla familj. Så småningom kom den efterlängtade fikan, vid 17-tiden tror jag. Då hade jag inte ätit sen frukost och var vrålhungrig, så de där mackorna hjälpte föga. Erik hade somnat i stolen bredvid mig. Jag ville så gärna sova men vågade inte eftersom jag höll en så dyrbar skatt i mina armar. Och hon låg så lugnt och tryggt hos mig.


Vi hade bokat ett familjerum från kl 17 men det var så många som skulle föda barn just denna dag så de hade inte tid att flytta oss från förlossningen till BB förrän 19-tiden. Hungriga och jättetrötta var vi då. Familjerum 3 fick vi och det var så skönt att få ett eget rum, och varm mat.


När Erik höll henne första gången smälte mitt hjärta helt. Inte nog med att jag kände en så överväldigande kärlek till vår dotter, kärleken till min älskade man växte i samma stund som hon föddes. Han var ett fantastiskt stöd för mig under förlossningen och har varit underbar med vår dotter från första stund. Jag är lyckligt lottad och så tacksam. Jag är så nöjd med min förlossning och kan absolut tänka mig att göra det igen. Belöningen man får för allt slit kan inte mätas i pengar.


Nu är hon äntligen här, så välkommen och efterlängtad – vår dotter, Linnéa Sofie Adolphsson. En ny tid har börjat.


 


(Får se om jag orkar beskära bilderna snyggare sen, men just nu vill vår lilla docka inte att mamma ska sitta vid datorn mer..)

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4 5
6 7 8 9 10
11
12
13
14 15
16
17 18
19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
29
30
<<< April 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tigers blogg med Blogkeen
Följ Tigers blogg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se